Innehåll

Orienteringsförmåga är inte något som man antingen har eller inte har, utan det är en förutsättning för att över huvud taget kunna överleva. Att kunna förhålla sig till omgivningen är en del av vår existens.
Om vi tappar orienteringen stannar vi upp, vi fastnar eller börjar trampa runt i cirklar. Det är bara om vi vet var vi befinner oss som vi kan fortsätta framåt. Människan har alltid haft ett orienteringsbehov. Men under de senaste decennierna har mängden information som erbjuds oss – eller till och med pressas på oss – ökat lavinartat och bildar idag en nästan ogenomtränglig djungel. Det finns alltså ett övermått av information som istället håller på att försvåra orienteringen.

Det räcker inte längre att bara ha lokalsinne. Bilderna och grafiken som vi tar in, och de skriftliga och rumsliga signalerna vi tar emot har sällskap av ljud, taktila intryck och dofter mm. ”Signaletics” är en term som uppstått för att bättre kunna analysera dessa informationstecken. Vi söker inte bara vissa platser, torg, gator eller byggnader, utan vi söker också innehållsligt, tematiskt, produktinriktat etc.

Nuförtiden innebär orientering också att kunna navigera inom komplicerade informationssystem som tidtabeller, incheckningen på flygplatsterminaler och hotell, navigationssystem i fordonstrafiken, nätets reseplanerare etc. Också i de stora museerna, sjukhusen och galleriorna sätts vår orienteringsförmåga på prov. Omgivningens naturliga eller fabricerade signaler uppfattar var och en av oss individuellt, och vi värderar och tolkar dem på olika sätt – beroende på genus, ålder, utbildningsnivå eller kulturkrets.

På vissa områden är det nödvändigt att det finns en konsensus kring “läsningen” av skyltsignalerna, framför allt när det gäller trafiken på vägarna – en konsensus som dock bortfaller i de länder där regeln istället är vänstertrafik. Ännu mer komplicerat blir det när vi tänker på att en hel del information bara kan förstås i ett visst givet sammanhang. Det uppstår då ett behov av att inte bara kunna uppfatta tecknet i sig, utan också av att snabbt och korrekt kunna tolka dess omgivning.

I och med globaliseringen kan vi tydligt se att de visuella signalerna nu är på väg att internationaliseras. Detta skapar å ena sidan möjligheter till icke-verbal kommunikation tvärs över språkliga och kulturella gränser, men å den andra sidan bidrar det till att en del av den nationella identiteten går förlorad.

Ytterligare en aspekt är att skyltar kan ha flera olika meningsskikt och funktioner. De förmedlar mer än bara information och olika slags hänvisningar – de är också symboler för makt och inflytande, och de kan stå för klass och sociala konventioner.

Syfte

• Att bli medveten om orienteringsprocessen och om de individuella tolkningarna av information.
• Att öva upp en kritisk inställning till orienterings- och informationssystemen.
• Att se orienterings- och informationssystemen som konstruktioner som innehåller både faror och möjligheter.
• Att undersöka de enskilda delarna i orienteringssystemen och vad systemen fordrar av dem som tar emot
signalerna.
• Att förstå att uttolkandet av skyltar – med deras symbolinnehåll och i de olika sammanhangen – är en kulturell färdighet som måste övas ustr.

Upplägg

Olika pedagogiska metoder kan användas för att hantera innehållet: föredrag, diskussion, workshop, självstudier och/eller grupparbete.

Övning 1
Gräv där du står!
Undersök tillsammans med eleverna institutionen där undervisningen äger rum och/eller omgivningarna runt den. Låt eleverna hålla utkik efter orienterings- och informationssystem. Låt dem undersöka hur de olika
informationssystemen ser ut. Vilka element används för att skilja systemen åt, respektive för att förbinda dem med varandra? Eleverna kan också delas in i grupper som undersöker andra platser (järnvägsstation, stadscentrum, sjukhus etc.) och sedan inför klassen presenterar vad de har kommit fram till (med hjälp av skisser, foton mm).

Övning 2
Sambandet mellan innehåll och presentationen
Eleverna ska lära sig att avkoda olika former för information: mjuk, neutral och hård. Det första intrycket, formen, färgen och typografin ska diskuteras. Vägtrafikens påbuds- och förbudsskyltar är bra utgångspunkter för arbetet med detta tema.

Övning 3
Att göra egna skyltar
Låt eleverna efter den föregående övningen göra sina egna skyltar med olika teman ( med hjälp av textinformation, tecken och bildsymboler/piktogram). Den centrala diskussionen i denna övning bör kretsa kring svårigheterna att åstadkomma skyltar som förmedlar information på ett entydigt sätt.

Övning 4
Information insatt i ett sammanhang
Be eleverna placera ut skyltar på olika platser och avläsa dem i relation till omgivningen. Det visar sig då att om en skylt placeras på ett annat ställe ändras informationen eller får en ny mening. Medan de arbetar med detta: låt dem diskutera förslag till förbättringar när det gäller innehåll, placering, mängd etc.

Variationer & Fördjupningar

Övning 5
Att skapa irritation
En absurd orienterings- eller informationssituation skapas av eleverna och placeras ut någonstans där de förbipasserandes reaktioner kan observeras och dokumenteras. När informationssystemen testas i absurda situationer kan man iaktta hur invanda perceptionsmönster fungerar.

Frågor

• Ett globalt, enhetligt utformat, visuellt skyltspråk: ska det ses som en möjlighet eller en identitetsförlust?
• Ska orienteringssystem bara vara funktionella, eller kan de också vara vackra?
• “Så mycket som behövs, och så litet som möjligt” – är det en princip som skulle kunna användas i ett orienteringssystem?

• Väglednings- eller orienteringssystem – vilket föredrar du?